Snurriga tankar

Vad är lycka? Går det att definiera? Är inte graden av lycka ett mått på ens egna förväntningar och krav på sig själv? Jag förväntar mig inget och jag har inget – jag är lycklig. Jag förväntar mig allt och jag har inget – jag är inte lycklig. Jag misslyckas – jag är inte lycklig. Den där känslan av otillräcklighet förpestar den möjliga lyckokänslan. Jag vill ha allt det där jag tror att jag vill ha. Vill jag ha det för att jag vill ha det, eller för att samhället tycker jag ska ha det? Jag är snäll mot andra och andra är snälla mot mig. Är jag snäll mot mig själv? Har jag samma krav på andra som på mig själv?